Hunden Taz

Vi har fortsatt våran hämta-posten-träning. Han är ingen retriver som bär saker fint och sen snällt lämnar över saken. Springa fram och hämta post är inga problem och han kommer till mig sen, men det han bär hinner gå sönder på vägen och så vill han inte så gärna lämna ifrån sig det. Han står helst vid mina fötter och tuggar. Tidningar tycker han är roligt att hämta. Sen gick vi över till kuvert men det var inte lika skojigt.

Jag tror vi får hålla oss till gamla tidningar och andra saker att apportera för skojs skull. Min post får jag nog bära in själv om jag ska ha den hel.

Vi sover och gosar och går bara korta promenader. Taz accepterar läget och håller matte sällskap.

Taz har fått söka efter märgben i dag. Jag väljer ut ett område och där klampar jag runt och drar märgbenet på marken och på träd hur som helst och sen gömmer jag märgbenet till exempel under en buske och sen får Taz söka fritt efter det. Tyckte att jag gjorde det ganska svårt men hur jag än gör så springer han nästan direkt till märgbenet. Luktar det kanske så starkt att han känner direkt var det är? Antingen får jag välja ett mycket större område nästa gång eller så får det bli spår istället.

Vi har inte hunnit med så mycket den här veckan men försökt vara ute och gått så mycket som möjligt. Tränat en hel del på hundmöten. Vi har hållit oss på bra avstånd från andra hundar, tittat, ätit godis. Kanske har vi ställt vi oss lite väl långt ifrån men bättre det än att ställa sig för nära och misslyckas.

Snälla brorsan har ställt upp som hundvakt. För att han skulle slippa åka fram och tillbaka så sov han hos mig. Men då fick inte jag plats så jag sov hos farsan och var borta från Taz i drygt 37 timmar. Men jag jobbade, sov och jobbade så jag hann faktiskt inte sakna honom så mycket och jag tror Taz trivdes väldigt bra med brorsan. Men det var roligt att komma hem. Taz och jag låg på hallgolvet och gosade som bara den.

Jag fick jobb i torsdags och ska börja redan i morgon tisdag och dessutom börjar det med megalånga arbetspass så det blev lite panik hur jag skulle göra med Taz. Den här veckan ställer brorsan upp och i slutet av veckan ska jag träffa en tjej som om allt fungerar kommer vara dagmatte åt Taz. En tjej som bor i närheten som har gått djurgymnasiet och hon har jobbat på Hundstallet, Hundcampus och hunddagis. Hon har två tikar och det är kanon för Taz att få umgås med andra hundar. Hon har även två katter så han kan vänja sig vid det också. Hoppas verkligen det kommer fungera bra för visst låter det kanon!

Jag tränar Taz att hämta olika saker och lämna till mig. Det är det där med att lämna saken till mig som är problemet. Han vill inte så gärna göra det. Han kan mot utbyte av en godis lägga saken på golvet men jag kan inte ta något från hans mun. Vi får se om jag lyckas med det någon dag.

Vi har haft besök både i förrgår och i går. Det har gått bra. Det är egentligen mest när man ska skiljas åt som det blir lite hysteri. Det är separationsångest av stora mått. Om någon går in på toaletten så sitter Taz och väntar utanför och blir superglad när personen kommer ut. När personen kliver på bussen för att åka hem då tror man nästan att hjärtat ska krossas på Taz. Han är inte alls så när det bara är han och jag. Han struntar fullständigt i om jag försvinner in på toaletten. Jag kan be honom sitta och vänta ute medans jag går iväg och gömmer lite godis tex. Jag kan gå hemifrån utan större bekymmer. Så man kan ju nästan tro att jag är den mest hemska i hela  världen och när det kommer besök så skulle man kunna tro att han säger "lämna mig inte ensam med henne!!" :) Men jag tror att han känner sig trygg med mig och vet att jag alltid kommer tillbaka. Sen varför det är sådan enorm separationsångest från människor som han faktiskt inte umgås med särskilt mycket det vet jag inte.

Helt otroligt.

Vi hittade en fotboll ute. Det är lycka det. Först sprang han runt som en galning med den, sen bar han den stolt. Jag bara gick och log. Det såg så charmigt ut med den lilla hunden och den stora bollen. Dessutom tycker jag han ser så nöjd och stolt ut när han får bära saker. Lilla stumpen rakt upp, huvudet högt och han ser ut att trippa fram på ett annat sätt. Jag tror han kommer föreslå att vi ska sova med bollen.

Så kan man lika bra ge sig ut och leta efter harar och ta lite halvdana foton.

Bli herre över din hund av Victoria Stilwell. Jag trodde boken skulle handla mest om hundproblem. Eftersom Stilwells program "It´s me or the dog" har handlat om hundproblem och titlen på boken tycker jag ger det intrycket. Men den handlar inte särskilt mycket om problem utan det är en ganska grundläggande bok där det tas upp lite om det mesta som man bör tänka på när man skaffar hund. Har man haft hund ett tag och läst en del hundböcker då tycker inte jag den här boken ger så mycket. Har man dessutom sett hennes program så känner man igen det mesta. Men jag gillar Stilwells metoder och tycker ändå boken är bra.



Ut och lek med din hund! av Åsa Tova Bergh. Jag älskar vardagsaktiviteter. Enkla saker som man kan göra hemma eller på promenaden. Den här boken är full med såna tips. Det kan till exempel vara att hunden ska söka efter godis någonstans, lära sig stänga lådor eller lära sig hämta olika föremål. Den här boken uppmanar hundägare att vara lite roligare, ha lite mer fantasi och se att det knappt finns några begränsningar på vad man kan lära sin hund. Det är flera intervjuer i boken där hundägare berättar om sin vardag med hundar och vad dom hittar på. En hel del inspiration. Jag älskar den här typen av böcker.

Vår i januari. Vi har hållit oss på lagom avstånd från andra hundar, precis där Taz börjar reagera men fortfarande går att ha kontakt med. Vi har tittat på massa fina hundar och tuggat godis. Taz har till och med lagt sig ner på eget iniativ.

Jag försökte hitta någon bra sida där det står vad skvallerträning är men hittade ingen bra. I stort går det iallafall ut på att hunden ska ta kontakt med en när det kommer tex. en hare, en hund eller folk. Man tränar in det genom att klicka och ge godis när det dyker upp tex. en hare.

Jag har tränat så på harar, rådjur och katter fast utan klicker, bara godis och det blev snabbt resultat. Han tar ibland kontakt med mig, ibland inte men han stannar kvar vid min sida och det gjorde han inte tidigare. Jag har tränat lite med klicker vid hundmöten också men det har bara blivit lite då och då. Vid hundmöten har vi på sista tiden kört två varianter. Antingen att Taz får stå och leta godis i gräset medans den andra hunden passerar och det är en metod som fungerar väldigt bra men Taz blir så inne i sitt godisletande att han knappt märker att det går förbi en hund och då blir det inte så mycket träning. Det kräver dessutom att man står still och jag vill kunna gå förbi en annan hund också. Ibland går vi förbi och jag försöker ha kontakt med Taz, gör han utfall så fortsätter jag bara gå. Vissa dagar går det jättebra, andra dagar skäller han som en tok på alla. Men i det stora hela så har det blivit lite bättre.

Men i dag har vi börjat skvallerträna på hundar och jag ska försöka köra hårt med det nu. Klick för varenda hund han tittar på. Klick även för harar, rådjur och katter. Jag har funderar på att klicka för människor också. Det är väldigt bra om man har hunden lös då behöver man inte hålla lika mycket koll och kalla in hunden när det kommer människor eller hundar utan då håller hunden koll och kommer till en. Är tanken med det hela iallafall ;)

Jag har gjort en fin liten träningsdagbok där jag skriver in träning och annan aktivitet som Taz och jag hittar på. Det är tänkt att det här året ska bli ett mer aktivt år. Har väl varit en lite seg start men nånting varje dag har vi iallafall hittat på. Varje kväll har vi smörja-tassarna-träning. Trampdynorna är torra och spruckna och måste smörjas. Taz håller inte med mig. Han tycker det är nästan lika obehagligt som att få klorna klippta.

Pappa har varit på besök en stund här på kvällen. Varje gång vi träffar folk så blir Taz så stressad och jag blir bekymrad och frustrerad. Jag vet inte hur jag ska handskas med det.

Taz fungerar så bra med mig och på våra vanliga promenader men i princip allt annat gör honom rädd och stressad. Med hans utåtagerande beteende blir han otroligt svår. Jag känner frustration och sorg över situationen för han mår inte bra, han klarar inte ett vanligt liv.

Det är så blandade känslor. Taz är en hund som jag älskar otroligt mycket och som ger mig så mycket glädje men ja han kan vara asjobbig, pinsam och oerhört svår och jag kan ibland undra om det ska vara såhär? Ska jag utsätta min hund för den här stressen? Hur mycket bättre kommer det bli?

För det mesta är det bra men just när vi träffat folk och allt bara blir kaos då är det verkligen inte roligt.

Jag tycker organisationen jag köpt Taz ifrån är ganska likgiltiga. Jag mailar ibland och berättar lite om hur det går och skickar foton. Det står i kontraktet att dom vill att man hör av sig minst en gång om året. Jag får aldrig ens någon bekräftelse på att mailen kommer fram. Dom är självklart inte tvugna att engagera sig i oss längre men det skulle vara uppskattat. Precis som om jag hade köpt en valp så hade jag önskat att man hade kunnat vända sig till uppfödaren eller om jag själv skulle sälja en hund så skulle jag bli mycket glad att höra hur det går.

I dag såg jag att dom faktiskt lagt ut mail och foto under fliken "hundar i nya hem". Men då har dom tagit bort delar av mailet. Det står att vi har haft en del problem men att det är bättre nu och det stämmer ju. Men så skrev jag lite om hundmöten, stress och kloklippning och det är borttaget. Jag tycker det är lite fult av dom. Andra mail som kommer in handlar också bara om hur fantastiska hundarna är och det är dom säkert men dom kanske också har en del problem som ägarna skrivit om men som tagits bort. Jag tror dom allra flesta nångång har haft något "problem" med sin hund, som att hunden drar i kopplet, skäller när den är ensam, hunden vill inte lyssna osv. Man kan få problem med en utländsk omplaceringshund, en svensk omplaceringshund eller en valp. Med problem menar jag saker som upplevs som problem av ägaren och som man kanske måste lägga ner mycket tid på att få ordning på. Det svåra med en omplaceringshund är ju att dom är svårare att forma än vad en valp är. Har dom då fått bete sig på ett visst sätt i kanske flera år så krävs det en hel del för att ändra på beteendet. Jag tycker den här organisationen skulle vara tydligare med att berätta att det kan bli problem och kanske stötta och hjälpa dom som behöver hjälp med sin hund.

Jag upptäckte hittehund.se och är ofta inne och läser på deras sida. Jag är imponerad över det jobb dom gör. Dom omplacerar svenska hundar. Det är inte många hundar dom omplacerar men dom har hundarna i fosterhem, tar reda på exakt hur hundarna är, jobbar med dom och sen är mycket noga med vilka dom omplacerar hundarna till. Dom följer upp hur det går under hela hundens liv, dom erbjuder vissa gratis träning med instruktör. Dom ser till så att dom här hundarna hamnar i ett bra hem där dom med största sannolikhet får stanna hela livet, dom informerar dom nya ägarna precis hur hunden är, både bra och sämre sidor. Det är precis så jag tycker det ska gå till.

Om det skulle gå till så med dom irländska hundarna från den här organisationen så skulle dom inte kunna ta hit så många hundar vilket skulle resultera i att fler hundar på Irland måste avlivas. Vilket självklart inte är något positivt men jag skulle tycka det vore en bättre lösning att verkligen lägga ner tid på varje hund och se till att varje omplacering blir bra istället för att ta hit en massa hundar som man inte vet något om, skicka ut dom till nya hem som man inte heller vet något om och inte ta reda på hur det går för dom här hundarna. Det är verkligen att chansa.

En annan sak jag reagerade på är att i mina papper står det att Taz är född 2002 och är kastrerad. Nu står det på deras hemsida att han är född 2003 och inte är kastrerad. Är det så att dom inte kommer ihåg så dom chansade nu på årtal och kastrering? Eller chansade dom förra gången också? Det ger dåligt intryck när dom inte verkar ha någon koll.

All snö är borta och det bara regnar och regnar. Vi har varit ute en längre tur i det blöta. Taz fick söka efter märgben. Jag gjorde det tyvärr på tok för lätt för honom men jag tror han var  väldigt nöjd med att få bära hem benet iallafall. Han höll hårt i det, trippade stolt med lilla svansstumpen högt.

För övrigt så är det upp och ner med hundmöten, ibland går det bra, ibland går det inte alls. Det är förmodligen mycket som spelar in, Taz dagsform, hur jag agerar, hur nära vi är den andra hunden, hur den andra hunden beter sig osv. Men vi tränar när tillfälle ges.

Äter bra gör han just nu, till och med på morgonen.

Blev väckt med pussar mitt i natten och kunde sedan inte somna om. Vi gav oss ut på en extremt tidig morgontur. Det är halt och blött och just nu regnar det. Men temperaturen är ganska behaglig.

I morse sov Taz och jag ända tills posten kom. Taz skällde inte utan sprang bara fram till dörren, ryckte ner posten så den hamnade på golvet och gick sen tillbaka och la sig. Det såg nästan ut som han tänkte "jäkla brevbärare som aldrig kan stoppa in posten ordentligt". Jag frågade om han inte kunde ha tagit med sig posten till mig när han ändå var vid dörren. Men det fick jag inget ordentligt svar på.

Senare på dagen tejpade jag ihop en tidning som skulle vara lätt att bära och så har jag tränat Taz på att bära in den till mig. Det går bra. Det han har svårast för är att ge tidningen till mig. Helst vill han ha den själv. En liten filmsnutt blev det, dålig kvalite men får duga tills vidare.

Det finns säng, hundkorg, fåtölj och mattor men varför lägga sig nånstans där när man kan lägga sig på det kalla hårda golvet intryckt under slagbordet.

Med mycket kläder är vädret riktigt behagligt och hundmöten har gått bra!

Ute är det kallt och blåsigt, det verkar inte bekymra Taz men själv tycker jag väl det är lite väl kyligt just nu.

Vi har aktiverat oss med leksakshink. Tanken är alltså att Taz ska lägga klossen i hinken. Han har förstått att man ska ner med nosen i hinken och han tar klossen på kommando, däremot att klossen ska i hinken har han inte riktigt kopplat än. Han lägger hellre klossen brevid och sen dyker ner med huvudet i hinken. Han tycker det är väldigt kul när jag kastar klossen och han får springa och hämta den.

Taz har aktiverat sig själv lite också genom att springa runt som en galning med en ny favoritleksak, en kong i snöre. Nästan halva kongen har herrn bitit bort men den är rolig ändå.

En del av det vi gjort det senaste året.

Vi var självklart ute:


Åt och drack gjorde herrn ibland när det passade honom:


Lite vila också såklart:


Leksaker tuggades sönder:


En massa gos:


I somras badade vi:


Var hos veterinären och blev stucken:


Åkte lite bil och buss:


Satt vid datorn:


Vi fick en valp som faktiskt lever fortfarande:


Det skälldes en del på hundar men denna hund visade sig vara ganska ofarlig:

Men det kommer nytt!