Hunden Taz

Vi tränade uppletande av leksaker i förrgår. Vi har gjort det några gånger förut och eftersom Taz älskar leksaker så har det inte varit några problem att få honom att förstå vad han ska göra. Det är väl att lämna leksaken till mig som har varit det svåra bara. Jag gömde fem leksaker i högt gräs, Taz var riktigt taggad men väl ute bland det höga gräset skuttade han som ett litet rådjur och verkade inte veta riktigt vad han skulle göra. Efter ett tag fick han tag på en av leksakerna och kom till mig och lämnade den. En stund senare hittade han en riktigt bra leksak. Han kom till mig men ville leka med leksaken framför mig. Det känns okej, han hittar leksaken och han kommer till mig, sen att han har svårt att byta ut en rolig leksak mot godis det gör inte så mycket tycker jag. Han hittade tre leksaker men sen verkade han helt slut så jag samlade in dom två som var kvar.

I går var vi ute i skogen och letade efter svamp. Jag tänkte att man kanske kunde träna honom att söka kantarell men eftersom jag inte hittade någon kantarell så får vi vänta med den träningen.

I kväll ska vi iväg på hundkurs. Vardagslydnad igen. Nu börjar vi väl kunna vardagslydnaden men vi behöver fortfarande träna med störning.

Nu är det en 30 grader på dagarna . Taz verkar inte lida så farligt men jag gör.

Vi har tagit en lång promend på kvällen med kompis Niklas. Taz är ju normalt så jobbig när någon annan är med men faktiskt inte med Niklas. Då beter sig Taz bra, han skäller inte, hoppar inte, biter inte i kopplet och har inga problem med att Niklas går hem till sig sedan. Dels så tycker jag Niklas beter sig väldigt bra mot Taz men sen så kanske det beror på att vi alltid bara promenerar. Jag vet faktiskt inte riktigt varför det är så stor skillnad.

Ett av Taz största problem är hans separationsångest från människor. Han kan inte slappna av när vi har besök, måste hålla koll och blir helt hysterisk när personen går. Det är också i dom situationerna han jagar upp sig så mycket att han kan bita. Jag känner att han måste lugna sig för att jag ska kunna ha kvar honom.

Det fungerar inte särskilt bra att träna själv med honom för han blir inte hysterisk när jag går. Så vi passar på när det kommer någon och hälsar på. I dag har vi haft besök i sju timmar. Ute har han varit stressad och dragit i kopplet. Inne har han kunnat ligga och tugga på ben och det har fungerarat att personen gått till dörren, han sprang inte efter även om han verkligen har koll på vad som händer.

Sist vi satt i en bil så fick ju Taz världens anfall när min morsa klev ur bilen. I dag har han kunnat sitta tyst kvar. Han håller stenkoll på var personen går och är inte kontakbar men det var ändå ett framsteg i dag. Det kommer ta lång tid att träna det här och det är lite frustrerande att man är i behov av andra människor för att kunna träna det gör ju att det tar ännu längre tid innan man når dit man vill. Jag hoppas verkligen att det kommer märkas skillnad på sikt.

För övrigt tränar vi rätt mycket passivitetsträning och miljöträning. Jag tycker han har lättare för att vara stilla nu men han har stenkoll på allt och jag skulle verkligen vilja att han kunde slappna av ännu mer.

Det tog flera dagar innan Taz var återställd från helgen på landet. Jag blev förkyld och fick någon inflammation i axeln så vi gick långsamma nosa-mycket-promenader i flera dagar. I lördags fick Taz vara helt lös på ängarna. Han skötte sig exemplariskt, inkallningarna hade inte kunna vara bättre och han sprang inte särskilt långt bort från mig. Tack och lov var det inga harar i närheten.

I dag har vi passivitetstränat/miljötränat utanför centrum. Den första kvarten lät jag Taz göra vad han ville. Han stod på bänken och tittade på alla som gick ut och in genom entrén. Stilla var han men hade stenkoll på allt. Det är inte riktigt att vara passiv tycker jag. Sista kvarten fick han hoppa ner och vara på marken och jag sa åt honom att sitta. Han reste sig några gånger men förstod sedan att jag ville att han skulle sitta kvar. Han la sig efter ett tag. Det är ännu bättre att han lägger sig men jag brukar inte be honom göra det i svåra miljöer. Han kunde till och med lägga ner huvudet och hade lite mindre fokus på folket som passerade. Då var jag nöjd och vi gick därifrån.

Om Taz var världens jobbigaste i helgen så har han iallafall varit världens lättaste i dag. Han har legat och sovit på olika ställen och jag har knappt märkt att han varit här. Med matte som blivit sjuk och hund som tröttat ut sig rejält blev det korta promenader. Taz har gått bakom mig och till och med lagt sig ner ute.

Det går väldigt upp och ner med Taz. Ibland gör vi små framsteg men det är många problem som inte alls blivit bättre och vissa saker har till och med blivit värre.

När vi är hemma själva är han världens bästa. Han är lugn och hur trevlig som helst. På våra promendader är han lätt att ha och göra med om man bortser från utfallen mot andra hundar. Men hemma och här i området är enda stället där han fungerar. Alla andra platser och alla andra människor gör honom så stressad.

I torsdags och måndags var vi hos min mamma. Över helgen var Taz ute på landet med min mamma och hennes snubbe. Han har inte kunnat slappna av alls under den tiden, han har bitit mig två gånger, min mamma en gång och hennes snubbe en gång. I går körde min mamma oss hem. På vägen stannade hon och tankade. Trots att Taz såg henne hela tiden så blev han helt panikslagen. Han kastade sig fram och tillbaka, skällde och saliven flög. Jag har aldrig sett honom så stressad.

Just nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska göra. Jag börjar ge upp.

Vi har varit på brukshundklubben i kväll. Var öppen träning som jag var sugen på men det visade sig vara några brukshundar som tränade tävlingslydnad så vi var på en egen plan och tränade istället. Körde inkallning, sitt-stanna kvar, gå fot och lite tricks. Det var inga problem alls trots mycket lukter och skällande hundar.

På den planen där vi var så har dom en spegel. Taz började skälla på spegeln och sprang sedan bakom den och såg väldigt förvånad ut när det inte fanns någon hund där. Knashund.

Har jag varit på. Hundpsykologen som hade föreläsning. Hon sa ungefär samma saker som hon sagt när vi har haft privat träning. Det drog ut väldigt på tiden för det var en del som hade frågor och det svävade iväg och pratades om sånt som kanske inte var planerat. Men jag tycker det var intressant och bra. Alla som var där har utländska omplaceringshundar och det var jätteintressant att höra dom berätta om sina hundar. Många beteenden som man känner igen och det verkar som vissa har ännu "värre" hundar. Det är ganska skönt att höra det faktiskt. Jag tycker det är skillnad på folk som har utländska omplaceringshundar och dom människor man träffar på brukshundklubben.

Hundpsykologen tycker det är viktigt att hunden har kompisar. Taz har ju ingen så det måste ju betyda att jag måste köpa en kompis till honom eller hur ;) Nädå vi får väl se om vi kan hitta någon att umgås med.

Vi har gått fot runt två katter och det gick bra! En liten tendens till utfall i början men sen gick det bra. Vi var bara någon meter ifrån. Katterna lessnade efter ett tag och drog.

Vädret är ju helt underbart. Taz verkar inte så besvärad av värmen.

Taz och jag har varit hos farsan i dag. Brorsan var också där. Tycker det gick bra, att Taz höll sig ganska lugn.

Vi la oss på en gräsmatta på eftermiddagen. Jag var trött efter jobbet och det var ganska varmt ute. Att vara stilla utomhus är dessutom något vi behöver träna på. Taz höll koll på allt som hände men kunde samtidigt tugga grisöra och sen bara ligga stilla. Jag somnade faktiskt och sov nog nästan en halvtimme men hörde inte Taz och kände inte att det drog i kopplet som jag hade knytit runt magen så han låg nog stilla hela tiden.

Jag blev lite förvånad faktiskt att han kunde koppla av så bra.

Åkte till Gärdet för att gå vardagslydnadskurs speciellt för omplaceringshundar och jag tyckte det var bra och Taz var superduktig. Vilken skillnad det var jämfört med hur det var på brukshundklubben. Han var lugnare nu och han var fokuserad på mig. Så otroligt kul och det gör mig så peppad att fortsätta träna.

Jag har gett upp bärnstenshalsbandet och har nu ett örthalsband mot fästingar. Får vi se om det fungerar istället. Man kan ju hoppas.

Ikväll ska vi in till stan och gå kurs. Tycker det är lite jobbigt att åka iväg men det är nyttigt för oss. Helst vill man ha något tips som bara vips gör Taz lugn men det fungerar ju inte så, det är bara träna, träna som gäller. Det blir lätt att man undviker situationer som är jobbiga men det håller inte i längden att göra så. Efter den lilla svackan när vi hade haft besök så känner jag igen att nu jäklar ska vi kämpa på.

Det var mycket bättre i går än det varit dom tidagare gångerna med instruktören. Det var mer fokus på oss och våra problem.  En del tips angående stress och separationsångest. Tränade hundmöten. Vi får gå gratis vardagslydnadskurs för omplaceringshundar, det är tre gånger kvar och jag kanske ska gå på det.

Frågade om kastreringen och hon jag köpt av påstår att alla hundarna kastreras men att hon ändå skulle kolla upp saken.

I morgon ska vi träffa "hundpsykologen" eller vad jag ska kalla henne för. Hon som jag köpte Taz av ska också med. Vad hon ska med och göra har jag ingen aning om. Vad det är tänkt att vi ska göra har jag inte heller någon aning om. Jag har skrivit mail till henne och sagt att jag verkligen är missnöjd så blir spännande att se om det blir annorlunda den här gången.

I morgon ska jag fråga om Taz verkligen är kastrerad som det påstås att han är. Vid två tillfällen har jag tydligt känt pungkulor. Jag börjar bli rätt övertygad om att dom ligger där i buken.

Mycket åka bil och ut och titta på olika platser. Det har varit flås, gnäll, dra i kopplet, saliven har sprutat och det har varit allmän hysteri nästan hela tiden. Åka bil har gått ganska bra, han har varit stilla och blivit tyst efter ett tag. När man klivit ur bilen har det varit megahysteri och tokskäll. Då fick han panik och trodde att den andre skulle försvinna. Han har dragit som en tok i kopplet precis hela tiden. Varit helt okontakbar.

Det är jättejobbigt och frustrerande. Jag hamnar alltid i en liten svacka när vi haft besök då jag kan känna att jag vill ge upp. När det har kommit en kompis som åkt ganska långt för att umgås med mig då känns det oartigt att ägna massa tid åt att träna hund.


Flås flås


Lik Welsh Corgi på det här fotot tycker jag


Såhär ser det ut efter en helg med besök och utflykter
 

Innan kursen började så stod jag och tittade på dom som tränade agility. Det var en svår bana och en av hundarna tog fel hinder flera gånger, hon missförstod tror jag. Matten tog tag i nackskinnet och lyfte upp hunden så den skrek till. Då gick instruktören fram och slet tag i mattens hår.

Gjorde resten av allmänlydnadspasset. Som vanligt helt otroligt svårt att få Taz att fokusera på mig. Det slängdes hejvilt med leksaker och det är den värsta störningen av dom alla, Taz har fokus på leksakerna och endast leksakerna, världen runt om existerar inte just då. Istället för att stå still medans vi väntade på vår tur gick vi undan lite och tränade att gå fot och det gick riktigt bra emellanåt. Instruktörerna såg oss och blev lite förvånade tror jag. Dom tror att jag blir nervös när andra tittar på och det är därför det går sämre då. Kanske ligger det lite i det men det är nog inte hela sanningen.

Allmänlydnadspasset, moment, betyg (Behöver träna mer på, Väl genomfört eller Mkt väl genomfört) och mina kommentarer:
Kvarsittning med störning 1-2 minuter, Behöver träna mer på - Taz tog chansen direkt att springa till instruktörerna som höll i leksaker.

Möte med hundar på naturstig, Behöver tränas mer på - Jag tycker det gick väldigt bra. Drog lite i kopplet men annars lysande med tanke på hur det brukar vara när andra hundar är så nära.

Sitta tyst i bil med störning ca 5 m utanför, Mkt väl genomfört - Inte mycket att säga, han satt tyst och fint helt enkelt.

Gå fint vid sidan eller bakom, Väl genomfört - Det är väl inte så många meter vi har lyckats gå fint under kursen men vi fick tydligen godkänt på det.

Hantering/visitation, Väl genomfört - Jag gick igenom hela Taz, gick bra förutom att han ville bitas när jag kollade bakbenen. Instruktörern kollade tänder och det gick bra bortsett från att Taz hade lite svårt att vara stilla.

Inkallning utan störning, Väl genomfört - Det har aldrig varit några problem tidigare men nu är det tydligen det. Han kommer till mig direkt men drar sen så jag hinner inte koppla. Inte godkänt enligt mig.

Inkallning med störning, Behöver träna mer - Det var leksaker som störning så ja ni kan ju gissa själva att det gick åt helsike.

Stoppkommando, Behöver tränas mer på - Vi har inte tränat in något stoppkommando så självklart blev vi inte godkända på det.

Passivitetskontroll, Väl genomfört - Han stod stilla men han drog och gnällde för han ville till leksakerna. Inte godkänt enligt mig.

Nosaktivering, Mkt väl genomfört - Personspår för första gången och han var jätteduktig.

Valfritt moment, Ej betygsatt - Vi skulle ha visat "snurra" men det gick inte. Taz var okontaktbar.

Vi var ute på en liten tur nyss och skulle gå in genom porten. Då stod en granne med en 13 veckor gammal valp i famnen. Taz fick för sig att skälla på den, jag tror mer det var att det stod en kille i mörkret som skrämde Taz. Jag försökte få tyst på honom, det är inte så kul att han skäller vid kl 23 precis utanför huset. Då gick selen upp och åkte av! Så Taz kutade fram och skällde, sen sprang han omkring och nosade och ville inte alls komma till mig. Fick ändå ganska snabbt tag i honom. Bad jag om ursäkt för att min skälliga byracka sprang fram? Nej det glömde jag helt bort. Jag skyndade mig iväg och skämdes.

Men va sjutton åkte selen upp för? Läskigt, vet inte om jag törs använda den mer. Om jag hade knäppt den dåligt så borde den ju gått upp tidigare under promenaden tex. när Taz sprang runt och lekte med en boll. Jag vet inte. Var iallafall tur att han inte sprang ut i vägen eller något sådant.