Separationer är svåra saker det

Ett av Taz största problem är hans separationsångest från människor. Han kan inte slappna av när vi har besök, måste hålla koll och blir helt hysterisk när personen går. Det är också i dom situationerna han jagar upp sig så mycket att han kan bita. Jag känner att han måste lugna sig för att jag ska kunna ha kvar honom.

Det fungerar inte särskilt bra att träna själv med honom för han blir inte hysterisk när jag går. Så vi passar på när det kommer någon och hälsar på. I dag har vi haft besök i sju timmar. Ute har han varit stressad och dragit i kopplet. Inne har han kunnat ligga och tugga på ben och det har fungerarat att personen gått till dörren, han sprang inte efter även om han verkligen har koll på vad som händer.

Sist vi satt i en bil så fick ju Taz världens anfall när min morsa klev ur bilen. I dag har han kunnat sitta tyst kvar. Han håller stenkoll på var personen går och är inte kontakbar men det var ändå ett framsteg i dag. Det kommer ta lång tid att träna det här och det är lite frustrerande att man är i behov av andra människor för att kunna träna det gör ju att det tar ännu längre tid innan man når dit man vill. Jag hoppas verkligen att det kommer märkas skillnad på sikt.

För övrigt tränar vi rätt mycket passivitetsträning och miljöträning. Jag tycker han har lättare för att vara stilla nu men han har stenkoll på allt och jag skulle verkligen vilja att han kunde slappna av ännu mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0