Hunden Taz

Jag måste berätta om ett ovanligt hundmöte som skedde i går. Vi kom gående på en grusväg. Mitt på vägen stod två stycken och pratade och det var en hund där som naturligtvis stod i mitten av vägen (folk har generellt lite svårt att flytta sina hundar till kanten). Vi klarar hundmöten ganska bra nu men är den andra hunden för nära då går det inte. Så jag antog att Taz skulle göra utfall och jag skulle vara tvungen att dra honom därifrån. Men det som hände var att Taz var knäpptyst och stannade, tittade bedjande på mig som att han bad om att få slippa passera. Men jag lockade på honom och vi gick förbi tyst och fint. Vi var riktigt nära den andra hunden.

En annan sak jag är mäkta stolt över är att Taz numera kan gå fint brevid mig även om det springer harar framför oss.